Rillettes de canard – varuprov
Nä, det var inget varuprov, det var en burk rillettes vi köpte i Perigord. Rillettes på anka. Svartpeppar tillsammans med 70% ankkött, grisister och salt.
Så hur smakade det då? Jo, det smakade okej, inte mer. Lite mjäkigt och lite pepprigt. Absolut inte hemgjort, för det var den för ”vispad” (Veronica) och för finfördelad (Patrik). Nu har jag ju inte tillverkat ankrillettes själv (ÄN, för i helvete, det kommer, sluta tjata!). Men det kan ju inte vara så svårt.
Så här gör du, bara sådär rakt från huvet:
Ta ett par anklår. Koka dem i fett tills de faller isär. Gaffla. Se till så att köttet täcks av fett. Kyl. Vänta. Ät.
Den godaste rilletten jag ätit är fortfarande den här och det är inte bara för att några andra pratar om den eller för att jag är självgod (det är jag) utan mer för att det är den enda hemgjorda jag ätit.
Annars stekte jag upp lite av det här fläsket.
Och drack en flaska Chateau Pichn-Longueville Baron 2003. Vinet vann!
Griskindspatrik 
Du ska vara självgod – det var en fenomenal rillette!
tack gitto!
Min erfarenhet av rillettes på konserv är just som beskrivs ovan. Klart att hemgjord är godast! 😉
vi köpte ju en stor mängd burkar i frankrike och jag har lite olika förväntningar på dem, en del verkade mer hemmagjorda än andra kan man säga, öppnade en till häromveckan och den var mkt bättre