Skip to content

St Anselm, Williamsburg

2012/08/12
by

Precis som (nästan) alla andra foodies – i brist på bättre uttryck, jag är motståndare till begreppet nörd, i alla fall när det gäller mig själv – älskar jag de experimentella (i brist på bättre ittryck ) krogarna, typ Mistral, F&L, Fäviken, som jag inte varit på, jag har svårt att se mig resa till Jämtland bara för en fantastisk restaurang, eller Oaxen. Jag gillar verkligen nya känslor, ny teknik, nygamla råvaror etc, ni vet vad jag menar.

Brasklapp: Jag har problem med principer, i alla fall de flesta, eller jag har problem med programförklaringar. Och ändå kommer här nån form av programförklaring.

Det enda jag egentligen begär av en restaurang är kärlek, kärlek till råvaran, till tillagningen och till gästen.

Avbrott för irritation: Varför försvann det inlägg jag skrev på bussen till Newark?

Nä, jag vet inte om det handlar om kärlek, det handlar nog bara om vilken typ av restaurang jag gillar mest och hur jag uppfattar den. Den som erbjuder ett par enkla men perfekt tillagade kötträtter (och fisk och vego förstås, men kom igen, liksom) och som låter gästen själv välja tillbehör. Färdigkomponerat är bra och funkar ofta, men jag gillar mains och sides, sorry! Det är alltid närproducerat och ofta rustikt, men med något eget. Jag vill att betjäningen lyssnar och föreslår och är TREVLIG! Trevlig regerar i min värld. Jag kan stå ut med mycket, men otrevlig eller ointresserad betjäning är inte kul, det förstör. Inte för att jag någonsin säger ifrån. Då blir ju allt ännu sämre, jag sväljer och känner mig kass. Nä, trevlig och engagerad, det är bra!

St Anselm i Williamsburg är allt detta. Det är fantastiska sardiner med nån rot till, det är ärtskottssallad till halloumin, det är bourbonrimmad fläskkotlett, vitlökshet broccolini och det är ”sweet-tea brined” kyckling. De uppmuntrar gästerna att dela med sig av rätterna och är allmänt snälla. De tar nte bordbokning, men skulle det vara fullt skriver du upp dig och tar en drink på systerbaren Spuyten Duyvel intill så blir du inropad från den intilliggande gården. Bäst helt enkelt! Bäst Är bra.

St Anselm är inte nödvändigtvis värd en egen resa, mina favoriter är sällan det, rätt fånigt koncept egentligen det där ”värt en resa”, men är du i New York tycker jag du ska ta L-linjen till Williamsburg.

En rekommendation. St Anselm är den restaurang jag kan komma på som ligger närmast det jag själv vilja åstadkomma om jag själv hade en. Tillsammans med St John’s förstås.

20120812-184644.jpg

20120812-184711.jpg

20120812-184719.jpg

20120812-184739.jpg

2 kommentarer leave one →
  1. 2012/09/01 12:38

    Tack för jättebra tips, vi åker om tre dagar…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: