Hoppa till innehåll

Oxkind kokt i porter nästan som Mathias Dahlgren säger det

2011/01/09

 

Ja!!!

Det ska vara oxkind med, och nu använder jag Mathias Dahlgrens egna ord från boken med det bara lite skitnödiga namnet Det naturliga köket, potatiscrème, stekt lök, saltgurka, persilja.

Potatiscrèmen byter jag ut mot typ potatismos, smaksatt med utgången gräddfil, parmesan och olivolja. Bara sådär. Överstökat!

För sådana där som undviker kolhydrater lite ibland erbjöd jag dessutom kokad-krossad-mosad broccoli med olivolja.

Stekt lök innebär i det här fallet att man skivar två stora lökar fint (Hej mandolin!), lägger dem i en stor och kall panna, täcker med vatten, sjuder långsamt på medelvärme tills vattnet är borta, tillsätter olivolja och steker tills sådär härligt gyllenbrunt och sött (viktigt, ska det visa sig).

Saltgurka betyder saltgurkapuré.

Med persilja menas hackad persilja.

Men själva oxkinden då?

Jo, 3 bitar om sammanlagt kanske 700 gram, kanske mer, kanske mindre fick sjudas i två flaskor porter (starkölsvarianten av det gamla svenska märket) i den nya lilla grytan (av det kända franska märket). (Jag har inte likt Mathias Dahlgrens restauranger någon vakuummaskin och inte heller några ugnsvärmetåliga plastpåsar.)

Ugnstemperaturen satte jag till strax under 100 och jag bara tror att den höll den temperaturen ungefär för ugnstermometern hade slutat fungera. (Jag har inte heller en ugn som är så exakt att den kan sättas på 95 grader. Inte heller kan den ställas in på 100% ånga.).

6 timmar sjöd jag oxkindsbitarna i ugnen i alla fall.

Tog upp dem, lade dem på en skärbräda. Reducerade spadet-såsen-portern-köttsaften till såsig konsistens (eller glasyrliknande som Mathias Dahlgren kallar det). Skar oxkind i portionsbitar, vände dem i den reducerad såsen.

Serverade med tillbehören.

Jag hade hört att denna rätt på Matbaren inte tillhörde de mer succéartade. Så kan det vara, men i mitt hem, som en lördagsmiddagsrätt i den lite mer rustika traditionen fungerade det strålande. Och samtliga komponenter bidrog med sitt, allihopa faktiskt, även potatismoset och broccolin. Sötman i löken är väldigt viktig för annars blir det lätt väldigt salt och det är jag lite allergisk mot.

Grattis oss!

För den som blir sugen på mer oxkindstillagning kanke en böff är intressant eller bara en enkel en.

About these ads
7 kommentarer leave one →
  1. 2011/01/09 18:28

    Det där såg inte alls dumt ut! Ångorna från grytan vällde ända in i mitt arbetsrum här hemma.
    OT: Åt förresten en ljuvlig toast på Bastard i går: Tunnskuret oxhjärta, marinerad lök, sallad och bea med mycket dragon. Har aldrig gillat hjärta, men har nu omprövat.

    • 2011/01/09 23:38

      de hjärtan jag lagat och ätit har varit mums, mörare än jag trodde

      bastard får gärna öppna filial i sthlm

  2. 2011/01/09 20:02

    Porter är helt fantastiskt som smaksättning . Och det där såg sanslöst gott ut !

    • 2011/01/09 23:39

      det var så konstigt, för först makade ju porterspadet rätt märkligt, men när jag koka ihop’et blev det fint som fan

  3. 2011/01/11 09:29

    Håller med, beskan smakar alltid suspekt i början

Trackbackar

  1. Måndagslunch på rester – oxsvansburgare med saltgurkapuré och kantareller « Griskindspatrik
  2. Inte måndagslunch på rester – oxsvansburgare med saltgurkapuré och kantareller « Griskindspatrik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 802 andra följare

%d bloggers like this: